Regeringen har i lagrådsremissen En förebyggande socialtjänst - för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter presenterat förslag till en ny socialtjänstlag. Planeringen är att en proposition ska beslutas senare i höst och att den nya socialtjänstlagen ska börja gälla 1 juli 2025.
För kommunerna innebär den nya lagen ett stort omställningsarbete. Det är viktiga genomgripande förändringar som ska genomföras för att de nya syftena och målen ska uppnås.
Större ändringar och nyheter i lagförslaget
De huvudsakliga syftena i de mer genomgripande förslagen till ändringar är:
- värdegrund som ska gälla inom alla områden
- förebyggande arbete och planering
- tillgänglighet
- krav på att verksamheterna ska bedrivas enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
Värdighet och välbefinnande, en värdegrund
Den värdegrund som enligt nuvarande socialtjänstlag gäller för äldreomsorgen föreslås gälla som mål för all socialtjänst.
Ett värdigt liv kan enligt lagrådsremissen innebära sådant som
respekt för privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet, individanpassning, insatser av god kvalitet och gott bemötande, individanpassning och delaktighet, trygghet och säkerhet (regeringen, lagrådsremissen, s. 201).
Till en persons välbefinnande hör enligt remissen exempelvis att känna trygghet och meningsfullhet.
Målsättning om den enskildes välbefinnande kan i den praktiska verksamheten innebära behov av att utveckla insatser på individuell nivå med uppföljningsbara målformuleringar utifrån behov, förutsättningar och önskemål. Detta kan enligt lagrådsremissen bland annat gälla aktiviteter och stöd för att bryta ofrivillig ensamhet.
Förebyggande arbete och krav på planering
Planering och förebyggande arbete är centrala förslag. Syftet med förebyggande arbete är att förhindra eller motverka att problem eller behov uppstår, förvärras eller blir mer omfattande. Det uttalas också i lagrådsremissen att förebyggande arbete kan leda till att framtida behov fördröjs.
Regeringen anger att det förebyggande arbetet i första hand syftar till att ge enskilda stöd tidigt men att syftet också är att få en mer effektiv användning av socialtjänstens resurser.
För att socialtjänsten ska kunna förebygga eller skjuta fram större behov av omsorgsinsatser behövs enligt lagrådsremissen att socialtjänsten identifierar och åtgärdar dessa. Detta kan göras inom ramen för bland annat hälsofrämjande och funktionsstödjande arbete.
Beslutsfattare och yrkesverksamma på alla nivåer ska ha en proaktiv synvinkel och det förebyggande arbetet ska vara en integrerad del av verksamheten. Det kan gälla såväl målformuleringar och verksamhetsplanering, som att i det praktiska arbetet beakta behov av förebyggande åtgärder. Åtgärder kan vara exempelvis hjälpmedel, digital teknik eller andra typer av stöd. Andra exempel är möjlighet till fysisk aktivitet eller att vara delaktig i samhället samt fallprevention. Fallprevention lyfts I lagrådsremissen fram som exempel på att förebyggande arbete kan leda till kostnadsbesparing.
Förutom förslag till bestämmelsen om förebyggande arbete föreslås i lagrådsremissen en särskild bestämmelse om att kommunen ska planera sina insatser för enskilda på ett övergripande plan och att det i planeringen särskilt ska väga in behov av tidiga och förebyggande insatser. Planeringen ska vid behov ske i samverkan med regionen och andra relevanta samhällsorgan och organisationer.
Läs mer: Fokus på förebyggande arbete i nya socialtjänstlagen
Tillgänglighet
Att socialtjänsten ska vara lätt tillgänglig är ett annat förslag som ges stor betydelse i lagrådsremissen. Syftet är att det ska bli lättare för enskilda att komma i kontakt med socialtjänsten.
Att socialtjänsten ska vara lätt tillgänglig kan bland annat uppnås genom olika elektroniska kommunikationstjänster samt möjlighet att komma i kontakt med socialtjänsten utanför kontorstid. Det kan också handla om ökad synlighet och att insatser erbjuds utan behovsprövning
Insatser utan behovsprövning
För att göra socialtjänsten mer tillgänglig ges socialnämnd möjlighet att besluta att en insats ska ges utan individuell behovsprövning. Socialnämnden kan här besluta att insatsen ska vara öppen för alla eller att den bara ska vara tillgänglig för vissa grupper, till exempel till alla över viss ålder eller för vissa behov, såsom våld i nära relationer.
För dessa insatser är det möjligt att den enskilde vänder sig direkt till utföraren för att få insatsen. Socialnämnden beslutar om insatsen ska tillhandahållas av kommunal och/eller privat regi.
Krav på att verksamheten ska vara av god kvalitet samt bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet gäller även för insatser som erbjuds utan individuell behovsprövning Genomförandet av insatserna ska normalt också dokumenteras, men socialnämnd kan besluta att personliga förhållanden inte ska dokumenteras om det finns särskilda skäl för det. Särskilda skäl kan exempelvis vara att det rör sig om utsatta grupper som är svåra att nå.
Utföraren ska vara skyldig att alltid upplysa den enskilde om möjlighet att ansöka om biståndsbedömda insatser hos socialtjänsten.
Socialnämndens möjlighet att besluta att insatser ska ges utan biståndsbedömning gäller inte alla insatser. Följande insatser är undantagna från förslaget:
- kontaktperson, kontaktfamilj och kvalificerad kontaktperson
- vård i familjehem
- vård enligt LVU och LVM
- vård av barn i jourhem, stödboende och HVB
- stadigvarande plats i boende för äldre och person med funktionsnedsättning
- hem för viss annan heldygnsvård, (korttidsboenden)
- ekonomisk hjälp.
Möjligheten för socialnämnd att besluta om att en insats kan ges utan individuell behovsprövning innebär en hel del frågor som behöver övervägas, Det kan gälla lämplighet, praktiska konsekvenser och mer juridiska frågor, som exempelvis hur ett beslut kan utformas utan att vara i strid med likställighetsprincipen i kommunallagen. Kompetensguiden avser därför att inom kort återkomma med en särskild artikel om insatser utan individuell behovsbedömning.
Läs mer: Vad kommer förslaget om insatser utan behovsprövning betyda för din verksamhet?
Vetenskap, beprövad erfarenhet och kvalitet
I lagrådsremissen föreslås att nuvarande bestämmelser om kvalitet kompletteras med en bestämmelse om att socialnämnden fortlöpande ska följa upp kvaliteten i verksamheten. Krav på ansvar för övergripande och fortlöpande uppföljning tydliggörs på så sätt mot bakgrund av att det uppmärksammats att uppföljning inte alltid fungerar.
Lagrådsremissen innehåller vidare förslag till en ny bestämmelse om att all verksamhet ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Med vetenskap avses vetenskaplig kunskap som har tagits fram genom forskning. När det gäller beprövad vetenskap sägs i lagrådsremissen bland annat följande. Med beprövad erfarenhet avses
"kunskap som vuxit fram i verksamheten genom att kunskaper från profession och brukare har synliggjorts, värderats och systematiserats genom uppföljning, dokumentation, kritisk granskning och spridning. Beprövad erfarenhet förutsätter att verksamheterna arbetar med systematisk uppföljning" (regeringen, lagrådsremissen, s. 245).
Den nya socialtjänstlagens utformning
Den nya lagen föreslås få en annorlunda strukturering än den nuvarande socialtjänstlagen. Uppdelning utifrån olika målgrupper och verksamhetsområden i gällande socialtjänstlag ska enligt förslaget ersättas med en indelning i avdelningar.
Innehållsmässigt finns många av de nu gällande bestämmelser kvar och den nya lagen är liksom den nuvarande en ramlag.
Andra ändringar som föreslås är ändring av av en del begrepp, så att exempelvis hjälp, stöd och service ersätts med begreppet insatser.
Vidare föreslås bland annat att målsättningar ska kompletteras med att socialtjänsten ska främja jämställda levnadsvillkor, detta avser att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
Avdelningar i lagförslaget
I lagrådsremissen föreslås att lagen ska delas upp i följande avdelningar:
I. Socialtjänstens mål och andra grundläggande bestämmelser (1–5 kap.).
II. Ansvar för planering, förebyggande arbete och samverkan (6 och 7 kap.).
III. Ansvar för boende, delaktighet och för vård utanför det egna hemmet (8 och 9 kap.).
IV. Insatser till enskilda (10–13 kap.).
V. Handläggning och hantering av uppgifter (14–17 kap.).
VI. Skydd och stöd för barn och unga (18–24 kap.).
VII. Behörighet, tillstånd, missförhållanden och tillsyn (25–28 kap.).
VIII. Ansvarsfördelning, organisation och bemyndiganden (29–31 kap.).
IX. Avgifter, återkrav, bristande verkställighet och överklagande (32–35 kap.).
