I lagrådsremissen till en ny socialtjänstlag föreslås att insatser ska kunna ges utan behovsbedömning. Här kan du läsa mer om förslaget och de beslut som kommunerna behöver fatta om förslaget blir lag.
Lagstiftningsarbetet och lagrådet
I lagrådsremissen till en ny socialtjänstlag, En förebyggande socialtjänst - för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter, som du kan läsa mer om i artikeln, Översikt för förslag till ny socialtjänstlag , länk?., föreslås att en socialnämnd ska få besluta att vissa insatser ska kunna ges utan behovsbedömning.
Lagrådsremissen granskas nu av lagrådet som bland annat tittar på hur lagförslaget förhåller sig till grundlagarna, rättsordningen i övrigt och rättssäkerhet.
När lagrådet har yttrat sig kan regeringen gå vidare med en proposition. Planeringen är att propositionen ska vara klar och kunna beslutas senare under hösten och att den nya lagen ska träda i kraft juli 2025.
Ofta görs det inte några större ändringar mellan lagrådsremiss och proposition, men det händer att det blir förändringar och förtydliganden i propositionen. När det gäller förslaget om insatser utan behovsbedömning har det funnits frågor från remissinstanserna som gör att det blir extra intressant att följa om lagrådets granskning leder till förändringar. Även om det därför finns osäkerhet om den slutliga utformningen av lagen behöver kommunerna i bland annat budgetarbetet planera för den nya lagen och fundera över vilka beslut som kan behövas när lagen är beslutad.
Förslaget om insatser utan behovsprövning
I lagrådsremissen föreslås att en socialnämnd ska få tillhandahålla insatser för personliga behov utan individuell behovsprövning. Detta innebär att enskilda ska kunna vända sig direkt till en utförare för att få en viss insats, i stället för att insatsen måste behovsprövas efter ansökan.
Förslaget gäller endast insatser för personliga behov och alltså inte ekonomiskt stöd. Vidare omfattas inte följande insatser av förslaget:
- kontaktperson, kontaktfamilj eller kvalificerad kontaktperson,
- vård i familjehem samt vissa andra boenden för barn och unga
- vård i vissa LVM-hem och
- bostad i ett boende för äldre personer eller för personer med funktionsnedsättning
- hem för viss annan heldygnsvård, vilket avser s.k. korttidsboenden
Det är socialnämnden i respektive kommun som, enligt förslaget, får bestämma om rätt till insatser utan behovsbedömning ska införas i kommunen, och i så fall för vilka insatser. Socialnämnden beslutar också om insatsen ska vara öppen för alla eller om insatsen endast ska vara tillgänglig för en viss grupp eller för vissa situationer. Vidare kan socialnämnden besluta om insatsen ska vara tillgänglig hos kommunal och/eller privat utförare. Socialnämnden behöver också ta ställning till om socialnämnden eller utföraren ska sköta administration och fördelning av platser.
Den föreslagna bestämmelsen om insats utan behovsprövning kompletterar bestämmelserna om “vanlig” individuell biståndsprövning, som kommer att finnas kvar. Däremot föreslås att den nuvarande bestämmelsen om förenklat beslutsfattande för hemtjänst till äldre personer, 4 kap. 2 a § socialtjänstlagen ska ersättas av de nya bestämmelserna.
Val och beslut som kommunerna kan behöva göra rörande insatser utan behovsbedömning
Steg 1- ställningstagande om rätt till insatser utan behovsbedömning ska genomföras i kommunen
Om lagrådsremissens förslag om insatser utan behovsbedömning blir lag behöver kommunerna först och främst ta ställning till om det ska genomföras i kommunen eller inte.
Här behöver kommunen analysera vilka för- och nackdelar det kan innebära i respektive kommun att insatser blir tillgängliga utan behovsbedömning. Frågor som därvid kan aktualiseras är bland annat:
- för vilka insatser är det angeläget att öka tillgängligheten,
- vilka kostnadskonsekvenser kan det bli och
- hur påverkas kommunens möjligheter att styra och ta ansvar för utförandet rent praktiskt?
I lagrådsremissen nämns som exempel att det kan vara bedömning om “ insatsen kan verka för att förebygga mer ingripande behov av stöd eller om den svarar mot ett behov hos en viss grupp.”
Steg 2 - ställningstaganden som krävs inför genomförandet
För de kommuner som vill göra vissa insatser tillgängliga utan behovsbedömning krävs inför genomförandet viktiga beslut med rättslig och praktisk inriktning.
Beslut om insatsen vara tillgänglig för alla eller om rätten till insatsen ska vara begränsad
Socialnämnden kan besluta att insatser som blir tillgängliga utan behovsbedömning ska vara allmänna och öppna för alla eller att insatserna ska vara individuellt inriktade och anpassade efter den enskildes behov. Rätten till insatser kan även vara inriktad mot vissa grupper, situationer eller problem. Exempel som anges i lagrådsremissen är att viss insats riktas enbart till “kvinnor eller män, personer som har uppnått en viss ålder eller har en viss diagnos eller personer som är bosatta inom ett visst geografiskt område.”
Insats kan även inriktas mot ett särskilt problem. Här nämns som exempel våld i nära relationer eller skadligt bruk och beroende.
Beslut om utformning av villkor - likställighetsprincipen
Bestämmer socialnämnden att ställa upp villkor om att det för rätt till insats krävs vissa villkor såsom ålder, diagnos eller viss situation måste begränsningen vara förenlig med likställighetsprincipen i kommunallagen.
Likställighetsprincipen innebär att kommunmedlemmar ska behandlas lika, om det inte finns sakliga skäl för annat. I lagrådsremissen anses att det finns goda förutsättningar för kommunerna att på objektiva och sakliga grunder kunna begränsa rätten till vissa insatser till särskilda grupper. I lagrådsremissen framhålls också att eventuella villkor “bör vara tydligt utformade och avse förhållanden som är lätta att kontrollera för den som ska genomföra insatsen.”
Det kan ändå krävas en del svåra överväganden för att utforma begränsningar och villkor så att de inte strider mot likställighetsprincipen.
Myndighetsutövning och socialnämnden beslut om villkor för rätt till insats
Myndighetsutövning innebär en befogenhet att bestämma om enskilds rätt till bland annat förmåner. I lagrådsremissen anges att socialnämnden ska ange villkor för rätt till insats så tydligt och klart att utföraren inte har någon självständig rätt att neka någon en insats.
Lagförslaget utgår från att socialnämnden kan besluta om så tydliga villkor för rätt till en insats att det inte blir fråga om myndighetsutövning när någon vänder sig till en utförare för att få en insats. Enligt lagrådsremissen är ett exempel på detta att socialnämnden beslutar om tydliga villkor, såsom att det krävs viss ålder, och att utföraren enbart kontrollerar om villkoren uppfylls.
Enligt socialtjänstlagen får myndighetsutövning inom socialtjänsten inte överlåtas till privat utförare. Men då det i lagrådsremissen anses att det inte rör sig om myndighetsutövning, görs bedömningen att det inte finns hinder mot att kommunen överlämnar till privata utförare att administrera platser. Finns det inte lediga platser hos en utförare får denna hänvisa till kö eller till andra utförare.
Socialnämndens beslut om rätt till insats och villkor för detta kan enligt lagrådsremissen överklagas genom laglighetsprövning.
Beslut om kommunal och/eller privat utförare
Enligt lagrådsremissen får socialnämnden besluta om verksamhet med insatser utan behovsprövning ska utföras av kommunala och/eller av privata utförare.
Beslut om ansvar för administration och fördelning
Socialnämnden kan enligt förslaget besluta att själv sköta administration och fördelning av platser men detta kan också överlåtas till kommunala och/eller privata utförare.
Andra förutsättningar i förslaget om rätt till insatser utan behovsbedömning
I lagförslaget finns särskilda bestämmelser om information till den enskilde samt kvalitet och dokumentation vid insatser utan behovsbedömning.
Information till den enskilde
Utförare av insatser utan individuell behovsprövning ska alltid informera enskilda som vänder sig till utföraren om möjligheten att ansöka om insatser genom vanlig biståndsprövning.
Informationen ska lämnas på lämpligt sätt och i lämplig utsträckning.
Kvalitet
I lagrådsremissen till ny socialtjänstlag föreslås bestämmelser om att verksamheten ska vara av god kvalitet och att den ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Dessa krav gäller även för insatser som erbjuds utan individuell behovsprövning.
Enligt lagrådsremissen kan utföraren informera om insatsens innehåll och inriktning, samt ha en dialog med den enskilde om huruvida insatsen passar hen. Men det är kommunen som ansvarar för insatsen och uppföljning.
Dokumentation
Enligt huvudregel ska verksamhet som utför insatser utan behovsbedömning dokumentera i enlighet med vad som gäller för annat genomförande av insatser. Socialnämnden får dock besluta att uppgifter om enskilds personliga förhållanden undantagsvis inte ska dokumenteras vid genomförande, om det finns särskilda skäl för det.
Exempel på särskilda skäl är enligt lagrådsremissen när det är svårt att nå utsatta grupper om det inte finns möjlighet att delta anonymt. Detta kan gälla i situationer med våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution, skadligt bruk eller beroende. Enligt lagrådsremissen kan undantag också vara motiverat när öppna verksamheter är utformade som mötesplatser eller träffpunkter, där det inte är lämpligt eller behövligt att dokumentera uppgifter som kan kopplas till enskilda individer.
I lagrådsremissen konstateras att det vid insatser som utförs i den enskildes hem, såsom hemtjänst, i allmänhet finns stort behov av att följa upp insatserna på individnivå och att det därför normalt inte är lämpligt att undanta dessa från krav på dokumentation.
