Ny socialtjänstlag och omställning till nära vård - två parallella reformer med samma mål i sikte. Hur kan dessa reformer göra att vården kommer närmare patienter och brukare?
Reformen nära vård startade i slutet av 2010-talet och är en del av en mer omfattande reform inom hälso- och sjukvården. Utifrån ändrade förhållanden, såsom en åldrande befolkning och ökningen av kroniska sjukdomar, behövdes en ny vårdmodell för att möta befolkningens behov, nu och i framtiden. Syftet med nära vård är även att förbättra vårdens:
I omställningen till en nära vård flyttas fokus från sjukhusbaserad vård till en mer personcentrerad och sammanhållen vård nära patienten. Nära vård är därför ett nytt sätt att arbeta med hälsa, vård och omsorg. Den närmaste vården är den som patienten och/eller brukaren kan ge sig själv, egenvård, och det stöd kommuner och regioner kan ge för att möjliggöra detta.
Kärnan i nära vård är ett personcentrerat arbetssätt som utgår från den enskilde individens behov och förutsättningar. Det innebär att:
insatserna efter det som är viktigt för den enskilde patienten/brukaren.
Omställningen till nära vård är en pågående process som involverar flera aktörer och yrkesgrupper inom vård och omsorg. Nära vård implementeras successivt över hela Sverige.
Vården ska utgå från den enskilde patientens behov och förutsättningar. Både patienten och närstående ska vara aktivt deltagande i vården. Det ska finnas ett nära samarbete med vårdpersonal för att skapa individuella vårdplaner.
En av de viktigaste delarna inom reformen nära vård och processen att skapa en personcentrerad vård, är att primärvården ska vara första instansen för de flesta vårdbehoven. Det innebär att patienter i större utsträckning ska få vård i primärvården innan de remitteras till specialistvård.
Regionerna ansvarar för att säkerställa att alla invånare kan få en fast läkarkontakt i primärvården. En fast läkarkontakt innebär att en patient har en läkare som särskilt ansvarar för patientens vård, kan vägleda patienten i andra vårdkontakter och samordna utrednings- och behandlingsåtgärder för patienten. Fast läkarkontakt syftar till att skapa kontinuitet och en mer personlig relation mellan patient och vården.
Med nära vård ska vården ha ett ökat fokus på förebyggande vård och hälsofrämjande insatser. På så sätt ska behovet av akut- och sjukhusvård minska. Omställningen innebär att arbeta med tidigare insatser för att upptäcka och behandla hälsoproblem innan de utvecklas till allvarliga sjukdomar. En del i omställningsarbetet är att utöka riktlinjer för hur primärvården ska arbeta med dessa insatser. Primärvården ska också fått ett utökat ansvar för att erbjuda hälsokontroller och andra förebyggande insatser till befolkningen.
Vården ska flyta på smidigt och vara sammanhängande oavsett vårdinsats och aktör. Primärvård, specialistvård, kommunal vård och omsorg samt socialtjänst ska samverka effektivt för att patienten ska få rätt vård vid rätt tidpunkt. En fungerande samverkan förenklar för brukare och patient och dess närstående, då de inte behöver lägga ner tid och energi på att själva samordna olika insatser som ges av kommunen eller regionen utan gemensamt görs en samordnad planering med insatser både från hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Vården ska finnas nära där människor bor och vistas. Detta kan innebära fler vårdcentraler, mobila vårdteam och digitala vårdalternativ som underlättar för patienter att få vård utan att behöva resa långa sträckor.
Omställningen kräver att vårdens olika yrkesgrupper samarbetar nära varandra. Det gäller bland annat läkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, psykologer och andra hälso- och sjukvårdsprofessioner som arbetar i team nära patienten. Det kan även behövas samverkan med andra yrkesgrupper utanför vården som till exempel socialtjänsten eller omsorgen.
Användningen av digitala verktyg och e-hälsotjänster ska underlätta tillgången till vård, förbättra informationsdelning och effektivisera vårdprocesser. Exempel på detta är:
Numera finns möjlighet till digitala vårdmöten medför att vård kan ges på distans via en app, telefonsamtal eller videolänk. Lagändringar har möjliggjort för vårdgivare och omsorgsgivare att dela information med varandra genom ett elektroniskt system för sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation. På så sätt skapas en enklare informationsdelning mellan vård och omsorg.
En av de största förändringarna som både nära vård och den nya socialtjänstlagen för med sig är ett ökat krav på samverkan mellan olika aktörer inom vård och omsorg. Genom att fokusera mer på samarbete mellan olika yrkeskategorier och områden, ska individen få en mer sammanhållen och kontinuerlig vård och omsorg. Samverkan mellan olika vård- och omsorgsgivare sträcker sig över sjukvården, kommunal omsorg, socialtjänsten och andra samhällstjänster såsom skola, arbetsförmedling och frivilligorganisationer.
Den nya socialtjänstlagen, liksom nära vård-reformen, lyfter fram att insatserna ska utgå från individens behov och förutsättningar. Ett starkt fokus finns även i båda reformerna att arbeta med förebyggande insatser, för att i tidigt stadium identifiera patientens/brukarens behov av vård och insatser. På så sätt ska problem och svårigheter med tiden inte bli så allvarliga problem för den enskilda individen. Både i det förebyggande arbetet och vården i sin helhet ska den enskilda patienten och närstående involveras i planeringen och genomförandet av vården och omsorgen. Ett sådant arbetssätt ställer också krav på mer flexibla lösningar och anpassad service utifrån patientens/brukarens behov och förutsättningar.
Båda reformerna stödjer användningen av digitala verktyg för att förbättra tillgängligheten och effektiviteten i vård och omsorg. För socialtjänsten kan detta innebära bättre informationssystem och digitala lösningar som underlättar samordningen med hälso- och sjukvården.
För att säkerställa en hög kvalitet i vård- och omsorgsorganisationerna, behöver det finnas en hög kompetens hos vård- och omsorgspersonal. För att kunna möta kvalitets- och kompetensbehov behöver en utveckling göras som bland annat kan innebära:
För att genomföra omställningen till nära vård behövs personal med rätt kompetens. Socialstyrelsen stödjer huvudmän och verksamhetschefer genom att ta fram stöd till kompetensutveckling. En annan utveckling är att titeln undersköterska numera är en så kallad skyddad yrkestitel. Det innebär att den som vill arbeta som undersköterska behöver ett bevis från Socialstyrelsen för att få använda titeln inom vård och omsorg.